To whom it might concern, 

Det är smärtsamt och tråkigt att vissa saker inte förblir som de alltid varit, typ som den naiva barndomen. Ja allt var så jävla lätt när man var liten... världen var fortfarande rolig och mystisk. Men tillslut förändras allt och inte allt för sällan till det sämre... eller kanske inte sämre.. men till något annorlunda och främmande. Det är lite den känslan jag får idag, när fåglar viskar i mina öron om svek och nonchalans, om feghet och ignorans. Det är vid tillfällen som dessa som barndomen gör sig som mest påmind. Jag tänker på barn som inte har någon som helst känsla för konsekvenser, eller rättare sagt, som befinner sig i en föråldrad trotsålder och rent ut sagt skiter i konsekvenserna. Barn som springer istället för att ta itu med saker, som alltid försöker komma undan på det mest effektiva (och därmed inte nödvändigtvis det mest ärliga) sättet. Det hjärtslitande är att det många gånger rör sig om människor i 20-nånting års ålder. Människor som annars varit betraktade som ganska vuxna även i sinnet... men som sagt.. det är smärtsamt och tråkigt att vissa saker inte förblir som de alltid varit...

Yours truly,

Elias